Ny undersökning – så äter vi sill – Coop Pressrum Inlagd sill har en lång historia på det svenska matbordet och tar ofta plats vid högtider som midsommar, jul och påsk. En analys av Matometerns databas visar att den inlagda sillen oftast finns på svenska tallrikar i juni.
- En färsk undersökning visar även att den mest populära sillsorten är senapssill och den allra viktigaste ingrediensen om man ska lägga egen sill är lök.
- Varje vecka sen mars 2017 intervjuar Demoskop, på uppdrag av Coops Matometer, en representativ grupp 1 000 svenskar i åldern 16-74 och frågar dem vad de åt under sex olika måltidstillfällen.
Matometerns databas består idag av mer 650 000 måltider och en analys av alla måltider i databasen visar att svensken oftast äter inlagd sill i juni. Den inlagda sillen uppskattas oftast till lunch och äts då i störst utsträckning tillsammans med crème fraiche eller gräddfil.
- Det är i större utsträckning äldre personer, 55+, som äter inlagd sill.
- Undersökning om inställning till sill Demoskop har även genomfört en kompletterande undersökning och frågat en representativ grupp svenskar på 1 100 respondenter om deras inställning till inlagd sill.24 procent svarar att de inte äter sill, och det är främst personer i åldern 16-35 som inte gör det.
Bland de som äter sill är det absolut viktigaste när de köper inlagd sill att den är god, vilket sex av tio svarat. På frågan om vilken ingrediens man vill ha med om man skulle skapa en egen sillsort hamnar lök på förstaplats (47%) bland tillfrågade som svarat att de äter sill.
Andra populära ingredienser att ha med när man skapar en egen inlagd sill är inläggningsbas (28%), dill/gräslök (27%), senap (20%) och majonnäs/crème fraiche (19%). Äldre personer håller sig till de klassiska ingredienserna när de skapar sin alldeles egna sillsort. Tillfrågade i den yngre gruppen, 16-24 år, såg gärna att deras sillburk innehöll någon av ingredienserna vitlök (25%), ingefära (18%), saffran (16%) eller varför inte vanilj (6%).
Om man ska välja en favorit bland de klassiska sillvarianterna får man en spridd bild över vilken smak/kryddning som är den svenska sillätarens favorit. Senapssillen är den som är mest populär (20%) följd av löksillen (17%) och den inlagda sillen samt skärgårdssillen båda på 14%.
Svensken äter oftast inlagd sill i juni och då oftast tillsammans med crème fraiche eller gräddfil. Inlagd sill är mest populär på lunchtallriken och uppskattas oftast av äldre personer, 55+.24% av svenskarna säger att de inte äter sill. Det viktigaste när man köper sill är att den är god (61%).
Om du fick skapa din egen sill, vilka fyra ingredienser skulle du ha med då? #1 Lök 47% #2 Inläggningsbas/123-lag 28% #3 Dill/gräslök 27% #4 Senap 20% #5 Majonnäs/crème fraiche 19% Vilken smak/kryddning på sillen är godast? (Välj ETT favoritalternativ) #1 Senapssill 20% #2 Löksill 17% #3 Inlagda sill 14% #3 Skärgårdssill 14% #5 Matjessill 10% För mer information kontakta: Coops presstjänst: 010-743 13 13 Om undersökningen: Undersökningen är genomförd av Demoskop på uppdrag av Coops Matometer. Totalt genomfördes
1 110 intervjuer bland en riksrepresentativ grupp av den svenska allmänheten, 16-75 år. Undersökningen genomförs inom ramen för Norstats slumprekryterade webbpanel och sammanställts av Demoskop på uppdrag av Coops Matometer. Om Matometern: Coops Matometer är Sveriges största undersökning om vad människor i Sverige äter till vardags och utgörs i dagsläget av en databas med information om mer än 650 000 måltider.
Contents
Vad servera till sill?
Vi lider inte någon brist på spännande sillrecept eftersom sillens grundkaraktär fungerar med så mycket. Man kan servera den både i klara lager och i gräddiga såser. Att laga sill Sill kan servera både i klara lager och i gräddiga såser. Det är dock viktigt att balansera den feta smaken med uppiggande element som pepparrot, senap, lök, chili, gräslök eller vitlök.
- Det finns gott om klassiker på området: inlagd sill, löksill, sill i dill, glasmästarsill och senapssill.
- Sillberedning är en av de mest genomarbetade av de svenska mattraditionerna, med oräkneliga varianter.
- Tillvägagångssättet är enkelt men raffinerat.
- En serie moment påverkar råvaran så att balans mellan ättiksyra, salt, socker och fiskens beskfeta grundsmak uppnås.
Inte sällan läggs dessutom till en pikant senapssmak eller en något mildrande av majonnäs. Arbetet med sillinläggningar är egentligen inte särskilt tidsödande om man räknar den sammanlagda tiden. Däremot kräver det lite planering. Om man köper hel salt sill ska denna först vattenläggas i ett dygn.
- För salta filéer räcker det med halva tiden eller lite mer.
- När sillen har urvattnats fileas den eventuellt och flås.
- Sedan läggs den i lag.
- Men innan dess kan man ta undan några filébitar och belöna sig själv med lite stekt salt sill med löksås.
- Att dricka till **Av hävd och god smak dricker man öl och nubbe till sillen.
Särskilt brännvin kryddat med dill, fänkål, anis och/eller kummin passar fint. Både nubben och ölet får gärna ha en aning sötma, för att harmoniera med inläggningarna. Stekt salt sill passar bättre med torrt, beskt öl. De som inte gillar öl och nubbe gör klokt i att välja mineralvatten, i nödfall vitt vin med en viss restsötma.
Är sill billigt?
Inlagd Sill Jfr-pris 63:55kr/kg.
När man äter sill?
Kort svar: Matjessill är i Sverige en sill som läggs direkt i en kryddad lag med t.ex. dill, kanel, kryddpeppar, kryddnejlika och sandelträ, Sill äter vi i Sverige till alla de stora högtiderna ( jul, påsk och midsommar ). Det är klara sillinläggningar, men också ex. senapssill och ibland även currysill, En populär variant av sill (särskilt till midsommar) är matjessill som har fått sitt namn från holländskans “maatjesharing” som betyder jungfrusill. Så här förklaras det av Swahn (s.206): I nordvästra Europa betyder matjessill en lättsaltad och ännu icke könsmogen sill, men hos oss en mycket och på olika sätt kryddad sill av hög kvalitet, dock utan krav på oskuld.
Skillnaden mellan vanligt inlagd sill och matjessill är saltningen: Inlagd sill, som löksill och senapssill, är saltsill som först vattnas ur och läggs i en ättikslag eller kall sås, men matjessill läggs direkt i sin kryddiga lag, utan att saltas först. Enligt vissa undersökningar är det främst äldre som föredrar matjessill.
Skrivet av Mattias Axelsson ( författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2020-06-18 Källor: ” Matjes – holländaren som blev svensk ” ica.se Swahn, Jan-Öjvind (2017) Matens historia. Från A till Ö. Ordalaget förlag _ Bromma Kort svar: Gräddfilen lanserades i Sverige av Mjölkcentralen 1952.
- Äldre tiders midsommarmat innehöll en rad olika mjölkrätter – t.ex.
- Johannesfil, filbunke nyystad ost och mjölkvälling.
- Anledningen var att korna under vintern inte hade någon mjölk, men runt midsommar: hade de kalvat och mjölken hade börjat rinna till igen, och då kunde den bearbetas till de traditionella läckerheterna som man nu kunde kosta på sig i helgyran.
Under mitten av 1900-talet var det istället ” sill och potatis ” som blev typisk midsommarmat. Mjölkcentralen (det som senare blev Arla) lanserade 1952 gräddfilen som den första förädlade mjölkprodukten: Produkten var bolagets sommarnyhet för året och den gjorde succé. 
Annons i SvD 1952-07-26 Gräddfilen är alltså ett relativt sent inslag på det svenska midsommarbordet, men är samtidigt arvtagare till äldre tiders mjölkbaserade midsommarmat. Skrivet av Mattias Axelsson ( författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2020-06-16 Källor: ” Gräddfil ” arla.se Swahn, Jan-Öjvind (2000) Folk i fest – traditioner i Norden Höganäs: Globograf Swahn, Jan-Öjvind (2007) Svenska traditioner Bromma: Ordalaget Förlag Wall, Tora ” Den svenska midsommartraditionen ” Populär Historia 2009-05-21 Kort svar: Att vi äter gräddfil till midsommar beror på att det förr var vid den tiden som korna började mjölka igen. 
Just gräddfilen är äldre som midsommarmat än både den inlagda sillen och färskpotatisen – eller egentligen olika typer av mjölkmat ( gräddfil som sådan kom inte förrän på 1950-talet ). Så här beskrivs “Johannesfil” i kokboken Iniököket : På Johanne måste det stå fil på varje bord, annars blev det ingen välsignelse med skörden, trodde man.
Värdinnorna i byn förde därför “johannefil” dvs. mjölk till fil, åt den som inte hade en egen ko. Att man ville äta olika typer av mjölkmat till midsommar beror på att, precis som med färskpotatisen idag, var att det under vinter och vår hade saknats färsk mjölk eftersom korna under vintern inte hade någon mjölk, men runt midsommar: hade de kalvat och mjölken hade börjat rinna till igen, och då kunde den bearbetas till de traditionella läckerheterna som man nu kunde kosta på sig i helgyran.
Mjölkmaten har sedan levt kvar på de moderna midsommarborden i form av gräddfil. Skrivet av Mattias Axelsson ( författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2020-06-11 Källor: ” Potatisen viktigast på midsommarbordet ” svt.se 2010-06-21 ” Inte mycket nytt under midsommarsolen ” Ica 2016-06-21 Swahn, Jan-Öjvind (2000) Folk i fest – traditioner i Norden Höganäs: Globograf Swahn, Jan-Öjvind (2007) Svenska traditioner Bromma: Ordalaget Förlag Wall, Tora ” Den svenska midsommartraditionen ” Populär Historia 2009-05-21 Kort svar: Sill och potatis som midsommarmat växte fram under andra halvan av 1900-talet.
Till skillnad från påskens och julens överdåd av maträtter är midsommaraftonens bord enkelt dukat – sill, färskpotatis, gräddfil och gräslök. Och till efterrätt jordgubbar som kan inmundigas på olika sätt. Tidningen Populär Historia beskriver det så här: Idag äter vi sill, färskpotatis och jordgubbar med grädde samt dricker öl och brännvin, en standardmeny som har vuxit fram under 1900-talet.
Midsommarens mat såsom vi känner den idag är alltså i huvudsak en produkt av förra seklet. Men om man studerar arkiven så är det framförallt under andra halvan av 1900-talet som sill och färskpotatis blir given mat på midsommar. 
Att äta färskpotatis betraktades förr som ett stort slöseri. Jan-Öjvind Swahn skriver: Att man skulle äta färskpotatis var förr fullkomligt uteslutet hos vanligt folk, det var ett slöseri med Guds gåvor på en tid där missväxt kunde drabba landet. Istället skulle potatisen få ligga i jorden tillräckligt länge så att den skulle kunna växa till sig. 
Sill var förr att betrakta som vardagsmat och fanns i de flesta hem. Just därför fanns det ingen anledning att äta den särskilt vid festliga tillfälle. Just kombinationen sill och potatis beskrivs så här av Fiskeriverket : Intill sen tid var sill och potatis det som höll svälten borta för stora delar av ett fattigt land.
Så här beskrivs saken i boken Natur och arbetsliv i svenska bygder från 1910 : Ty salt sill utgör, som vi veta, en mycket viktig del av det svenska folkets föda, och många fattiga leva nästan endast av salt sill och potatis. Sill och potatis var alltså fortfarande i början av 1900-talet vardagsmat som inte alls förknippades med fest och det är egentligen först under andra halvan av seklet som sillen blir given midsommarmat.
Tidigare ser man det mer som “sommarmat”. Istället är det faktiskt gräddfilen (eller egentligen varianter av mjölkmat) som är det äldsta festliga inslaget på midsommarbordet. Så här beskrivs “Johannesfil” i kokboken Iniököket : På Johanne måste det stå fil på varje bord, annars blev det ingen välsignelse med skörden, trodde man.
Värdinnorna i byn förde därför “johannefil” dvs. mjölk till fil, åt den som inte hade en egen ko. Andra typer av mjölkmat (ex. nyystad ost och mjölkvälling) fanns med på äldre tiders midsommarbord. Anledningen är att korna under vintern inte hade någon mjölk, men runt midsommar: hade de kalvat och mjölken hade börjat rinna till igen, och då kunde den bearbetas till de traditionella läckerheterna som man nu kunde kosta på sig i helgyran.
Så gör du inlagd sill på 5 minuter
Inför midsommarhelgen 1937 skrev Konsum i en annons : “sill och färsk svensk potatis naturligtvis – det hör absolut till en äkta svensk midsommarfest”. Men det förekommer parallellt andra exempel på midsommarmat. När SvD skulle beskriva traditionell midsommarmat 1950 var det “lax, kyckling och jordgubbar” som räknades upp. Från 1960-talets slut och framåt är sill, färskpotatis och gräddfil eller sur grädde självklara rätter under midsommarafton. Det är alltså i början av 1900-talet som “sill och potatis” långsamt började leta sig in på de svenska matborden som midsommarmat.
Ordentligt genomslag fick det inte dock förrän vid seklets andra halva, någon gång när midsommardagen flyttades till att alltid infalla på en lördag, Ungefär samtidigt som firandet centrerades till en helg slutade sill och färskpotatis att vara vardagsmat. Andra världskriget var över sedan flera år tillbaka och plötsligt hade svenskarna råd att äta annat på vardagarna.
Sill och potatis blev i stället något unikt som man kopplade till sommarfirande. Skrivet av Mattias Axelsson (2007-06-20, uppdaterat 2021-06-15) Källor: Swahn, Jan-Öjvind (2000) Folk i fest – traditioner i Norden Höganäs: Globograf Swahn, Jan-Öjvind (2007) Svenska traditioner Bromma: Ordalaget Förlag Wall, Tora ” Den svenska midsommartraditionen ” Populär Historia 2009-05-21 Westerberg, Håkan och Lars Ask red (2011) Staten och fisket– nedslag i fiskeriförvaltningens historia Göteborg:Fiskeriverket ” 100-årigt potatispris står sig ” Svenska Dagbladet 2007-06-22 ” Därför firar vi midsommar ” Aftonbladet 2011-06-23 matsedlar från SvD
När man äter sill?
Kort svar: Matjessill är i Sverige en sill som läggs direkt i en kryddad lag med t.ex. dill, kanel, kryddpeppar, kryddnejlika och sandelträ, Sill äter vi i Sverige till alla de stora högtiderna ( jul, påsk och midsommar ). Det är klara sillinläggningar, men också ex. senapssill och ibland även currysill, En populär variant av sill (särskilt till midsommar) är matjessill som har fått sitt namn från holländskans “maatjesharing” som betyder jungfrusill. Så här förklaras det av Swahn (s.206): I nordvästra Europa betyder matjessill en lättsaltad och ännu icke könsmogen sill, men hos oss en mycket och på olika sätt kryddad sill av hög kvalitet, dock utan krav på oskuld.
- Skillnaden mellan vanligt inlagd sill och matjessill är saltningen: Inlagd sill, som löksill och senapssill, är saltsill som först vattnas ur och läggs i en ättikslag eller kall sås, men matjessill läggs direkt i sin kryddiga lag, utan att saltas först.
- Enligt vissa undersökningar är det främst äldre som föredrar matjessill.
Skrivet av Mattias Axelsson ( författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2020-06-18 Källor: ” Matjes – holländaren som blev svensk ” ica.se Swahn, Jan-Öjvind (2017) Matens historia. Från A till Ö. Ordalaget förlag _ Bromma Kort svar: Gräddfilen lanserades i Sverige av Mjölkcentralen 1952.
Äldre tiders midsommarmat innehöll en rad olika mjölkrätter – t.ex. Johannesfil, filbunke nyystad ost och mjölkvälling. Anledningen var att korna under vintern inte hade någon mjölk, men runt midsommar: hade de kalvat och mjölken hade börjat rinna till igen, och då kunde den bearbetas till de traditionella läckerheterna som man nu kunde kosta på sig i helgyran.
Under mitten av 1900-talet var det istället ” sill och potatis ” som blev typisk midsommarmat. Mjölkcentralen (det som senare blev Arla) lanserade 1952 gräddfilen som den första förädlade mjölkprodukten: Produkten var bolagets sommarnyhet för året och den gjorde succé. Annons i SvD 1952-07-26 Gräddfilen är alltså ett relativt sent inslag på det svenska midsommarbordet, men är samtidigt arvtagare till äldre tiders mjölkbaserade midsommarmat. Skrivet av Mattias Axelsson ( författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2020-06-16 Källor: ” Gräddfil ” arla.se Swahn, Jan-Öjvind (2000) Folk i fest – traditioner i Norden Höganäs: Globograf Swahn, Jan-Öjvind (2007) Svenska traditioner Bromma: Ordalaget Förlag Wall, Tora ” Den svenska midsommartraditionen ” Populär Historia 2009-05-21 Kort svar: Att vi äter gräddfil till midsommar beror på att det förr var vid den tiden som korna började mjölka igen. Just gräddfilen är äldre som midsommarmat än både den inlagda sillen och färskpotatisen – eller egentligen olika typer av mjölkmat ( gräddfil som sådan kom inte förrän på 1950-talet ). Så här beskrivs “Johannesfil” i kokboken Iniököket : På Johanne måste det stå fil på varje bord, annars blev det ingen välsignelse med skörden, trodde man.
- Värdinnorna i byn förde därför “johannefil” dvs.
- Mjölk till fil, åt den som inte hade en egen ko.
- Att man ville äta olika typer av mjölkmat till midsommar beror på att, precis som med färskpotatisen idag, var att det under vinter och vår hade saknats färsk mjölk eftersom korna under vintern inte hade någon mjölk, men runt midsommar: hade de kalvat och mjölken hade börjat rinna till igen, och då kunde den bearbetas till de traditionella läckerheterna som man nu kunde kosta på sig i helgyran.
Mjölkmaten har sedan levt kvar på de moderna midsommarborden i form av gräddfil. Skrivet av Mattias Axelsson ( författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2020-06-11 Källor: ” Potatisen viktigast på midsommarbordet ” svt.se 2010-06-21 ” Inte mycket nytt under midsommarsolen ” Ica 2016-06-21 Swahn, Jan-Öjvind (2000) Folk i fest – traditioner i Norden Höganäs: Globograf Swahn, Jan-Öjvind (2007) Svenska traditioner Bromma: Ordalaget Förlag Wall, Tora ” Den svenska midsommartraditionen ” Populär Historia 2009-05-21 Kort svar: Sill och potatis som midsommarmat växte fram under andra halvan av 1900-talet.
Till skillnad från påskens och julens överdåd av maträtter är midsommaraftonens bord enkelt dukat – sill, färskpotatis, gräddfil och gräslök. Och till efterrätt jordgubbar som kan inmundigas på olika sätt. Tidningen Populär Historia beskriver det så här: Idag äter vi sill, färskpotatis och jordgubbar med grädde samt dricker öl och brännvin, en standardmeny som har vuxit fram under 1900-talet.
Midsommarens mat såsom vi känner den idag är alltså i huvudsak en produkt av förra seklet. Men om man studerar arkiven så är det framförallt under andra halvan av 1900-talet som sill och färskpotatis blir given mat på midsommar. Att äta färskpotatis betraktades förr som ett stort slöseri. Jan-Öjvind Swahn skriver: Att man skulle äta färskpotatis var förr fullkomligt uteslutet hos vanligt folk, det var ett slöseri med Guds gåvor på en tid där missväxt kunde drabba landet. Istället skulle potatisen få ligga i jorden tillräckligt länge så att den skulle kunna växa till sig. Sill var förr att betrakta som vardagsmat och fanns i de flesta hem. Just därför fanns det ingen anledning att äta den särskilt vid festliga tillfälle. Just kombinationen sill och potatis beskrivs så här av Fiskeriverket : Intill sen tid var sill och potatis det som höll svälten borta för stora delar av ett fattigt land.
- Så här beskrivs saken i boken Natur och arbetsliv i svenska bygder från 1910 : Ty salt sill utgör, som vi veta, en mycket viktig del av det svenska folkets föda, och många fattiga leva nästan endast av salt sill och potatis.
- Sill och potatis var alltså fortfarande i början av 1900-talet vardagsmat som inte alls förknippades med fest och det är egentligen först under andra halvan av seklet som sillen blir given midsommarmat.
Tidigare ser man det mer som “sommarmat”. Istället är det faktiskt gräddfilen (eller egentligen varianter av mjölkmat) som är det äldsta festliga inslaget på midsommarbordet. Så här beskrivs “Johannesfil” i kokboken Iniököket : På Johanne måste det stå fil på varje bord, annars blev det ingen välsignelse med skörden, trodde man.
- Värdinnorna i byn förde därför “johannefil” dvs.
- Mjölk till fil, åt den som inte hade en egen ko.
- Andra typer av mjölkmat (ex.
- Nyystad ost och mjölkvälling) fanns med på äldre tiders midsommarbord.
- Anledningen är att korna under vintern inte hade någon mjölk, men runt midsommar: hade de kalvat och mjölken hade börjat rinna till igen, och då kunde den bearbetas till de traditionella läckerheterna som man nu kunde kosta på sig i helgyran.
Inför midsommarhelgen 1937 skrev Konsum i en annons : “sill och färsk svensk potatis naturligtvis – det hör absolut till en äkta svensk midsommarfest”. Men det förekommer parallellt andra exempel på midsommarmat. När SvD skulle beskriva traditionell midsommarmat 1950 var det “lax, kyckling och jordgubbar” som räknades upp. Från 1960-talets slut och framåt är sill, färskpotatis och gräddfil eller sur grädde självklara rätter under midsommarafton. Det är alltså i början av 1900-talet som “sill och potatis” långsamt började leta sig in på de svenska matborden som midsommarmat.
Ordentligt genomslag fick det inte dock förrän vid seklets andra halva, någon gång när midsommardagen flyttades till att alltid infalla på en lördag, Ungefär samtidigt som firandet centrerades till en helg slutade sill och färskpotatis att vara vardagsmat. Andra världskriget var över sedan flera år tillbaka och plötsligt hade svenskarna råd att äta annat på vardagarna.
Sill och potatis blev i stället något unikt som man kopplade till sommarfirande. Skrivet av Mattias Axelsson (2007-06-20, uppdaterat 2021-06-15) Källor: Swahn, Jan-Öjvind (2000) Folk i fest – traditioner i Norden Höganäs: Globograf Swahn, Jan-Öjvind (2007) Svenska traditioner Bromma: Ordalaget Förlag Wall, Tora ” Den svenska midsommartraditionen ” Populär Historia 2009-05-21 Westerberg, Håkan och Lars Ask red (2011) Staten och fisket– nedslag i fiskeriförvaltningens historia Göteborg:Fiskeriverket ” 100-årigt potatispris står sig ” Svenska Dagbladet 2007-06-22 ” Därför firar vi midsommar ” Aftonbladet 2011-06-23 matsedlar från SvD
