Hur Många Kromosomer Har En Krabba?

Antal kromosomer Krabba 254 Hund, varg 78 Häst 64 Schimpans 48 Människa 46 Kanin,val 44 Katt,lejon 38 Gran 24 Bananfluga ppt ladda ner Antal kromosomer Krabba 254 Hund, varg 78 Häst 64 Schimpans 48 Människa 46 Kanin,val 44 Katt,lejon 38 Gran 24 Bananfluga 8 Celldelning Vanlig celldelning (Mitos) Vid vanlig celldelning kopierar DNA-molekylen sig själv.

De två nya cellerna blir identiskt lika. Reduktionsdelning (Meios) Organismer som förökar sig sexuellt har även reduktionsdelning. Den ger celler med hälften så många kromosomer som ursprungs-cellen. De nya cellerna kallas könsceller. När de möts vid befruktningen får den nya individen samma antal kromosomer som sina föräldrar.

Människans kroppsceller har 46 kromosomer, 23 från mammas ägg och 23 från pappans spermie. Könskromosomerna X och Y bestämmer om det befruktade ägget kommer att utvecklas till en flicka (XX) eller pojke(XY). Hur anlag ärvs Dominanta och recessiva (vikande) gener Gener förekommer i par.

1. Den ena genen kommer från mamma, den andra från pappan.
2. Egenskaper som styrs av dominanta gener slår alltid igenom.
3. Det räcker med att genen gått i arv från en av föräldrarna.
4. Egenskaper som styrs av recessiva 8 (vikande) gener slår bara igenom om barnet fått genen av båda föräldrarna.
5. Homozygot= kromosomparet innehåller två lika anlag.

Heterozygot = kromosomparet innehåller två olika anlag. De flesta egenskaper hos en individ styrs av många olika genpar. Egenskaper beror även på samspelet mellan generna, arv och miljö. Gener : Antal kromosomer Krabba 254 Hund, varg 78 Häst 64 Schimpans 48 Människa 46 Kanin,val 44 Katt,lejon 38 Gran 24 Bananfluga ppt ladda ner

Vilka djur har 46 kromosomer?

Lista över organismer efter antal kromosomer

Organism	Latin	Kromosomer
Muntiacus reevesi	Muntiacus reevesi	46
Sabelantilop	Hippotragus niger	46
Människa	Homo sapiens	46
Bävrar	Castor fiber	48

Vilket djur har 50 kromosomer?

Tacka dna-explosionerna för att du finns | Forskning & Framsteg Det var en radikal idé, något för radikal för sin tid. I en bok som kom ut 1970 påstod den japansk–amerikanske genetikern Susumu Ohno att ryggradsdjurens hela arvsmassa har dubblerats flera gånger.

Det var ett försök att förklara hur nya gener med specialiserade funktioner kan ha uppstått under evolutionen. Bland växter är fenomenet välkänt. Potatis, vete och jordgubbe har dubblerat hela sin arvsmassa så att de har två, tre respektive fyra uppsättningar. Men kritiker tvivlade på att ryggradsdjurens genetik liknar växternas.

Skillnaden är trots allt stor mellan en människa och en potatis. Att enskilda gener fått dubbelkopior som bidragit till den genetiska mångfalden var däremot inte särskilt kontroversiellt. Det som fick meningarna att gå isär var tanken på att ryggradsdjurens hela arvsmassa – det så kallade genomet – skulle ha dubblerats gång på gång.

Susumu Ohno använde bland annat fiskar som argument för sin sak. Zebrafisken har 50 kromosomer. Den närbesläktade guldfisken har 100, vilket visar att fördubbling kan äga rum även hos djur. Förutom på kromosomernas antal byggde hans resonemang också på mätningar av mängden dna i cellerna hos olika ryggradsdjur.

Ohno föreslog att en eller flera fördubblingar av genomet hade skett tidigt under ryggradsdjurens evolution. I dag vet vi att hans mått var osäkra. Det kan finnas många skäl till att antalet kromosomer och mängden dna förändras under evolutionens gång.

• Till exempel kan virus öka mängden arvsmassa i en cell.
• Även antalet kromosomer kan förändras snabbt genom att de slås ihop till större enheter, eller klyvs i mindre.
• Hundar och katter är ganska närbesläktade och har ungefär lika många gener och lika mycket dna.
• Men hunden har 78 kromosomer, och katten bara 38.

Hos hundarna har kromosomerna helt enkelt blivit mindre genom klyvningar. Hos katterna har de blivit större genom att slå sig samman. Bild: Johan Jarnestad Susumu Ohnos idé om fördubbling av arvsmassan förblev spekulativ under lång tid. Först i slutet av 1980-talet hade forskare lokaliserat så många enskilda gener i arvsmassan att de kunde börja jämföra kromosomer, både inom och mellan arter.

1. En av oss, Lars G.
2. Lundin, beskrev likheter mellan några av människans kromosomer, som tydde på att flera av dem var kopior av varandra.
3. Men inte ens när människans fullständiga arvsmassa år 2001 var kartlagd, kunde forskarna entydigt se att den bar spår av en urgammal fördubbling, även om det stod klart att många enskilda gener och små grupper av gener är kopior.

För att kunna dra säkra slutsatser behövde forskarna bättre analyser av de 3,5 miljarder “bokstäverna” i människans genom och – framför allt – jämförelser med andra arter. Ryggradsdjurens ökade arvsmassa Två fördubblingar av arvsmassan i ryggradsdjurens tidiga evolution ledde till att varje kromosom gick från 1 till 2 till 4 exemplar. Varje horisontell linje visar en kromosom och boxarna symboliserar gener. Fyrdubblingen av en krosmosom kunde alltså leda till fyra kopior av varje gen.

• Bilden visar hur den gröna Hox-gruppen (som i sig ursprungligen bestod av 14 gener intill varandra) fyrdubblades och fortfarande finns i fyra exemplar hos broskfiskar (hajar och rockor) liksom hos de fyrfota djuren och några få arter av benfiskar.
• De egentliga benfiskarna, teleosterna, fördubblade genomet ytterligare en gång och har åtta Hox-grupper.

Många intilliggande gener blev likaledes mångfaldigade när denna kromosom duplicerades, exempelvis de viktiga natriumkanalerna (blå). Natriumkanalerna har sedan fått ytterligare kopior efter fyrdubblingen av kromosomen, medan genfamiljen CSRNP, som kan hämma tumörtillväxt, i stället har förlorat kopior.

1. Bild: Dan Larhammar En viktig ledtråd kom 2004 när den gröna kulfisken Tetraodon nigroviridis blev den första av alla fiskar som fick sin arvsmassa avläst.
2. Resultaten visade mycket tydligt att den har genomgått en fördubbling av sin arvsmassa, jämfört med människan och de andra fyrfotadjuren.
3. Det stod klart trots att den i dag faktiskt har mycket mindre dna än vi.

Efter fördubblingen har stora mängder dna som inte kodar för något protein försvunnit. Under de senaste åren har en lång rad ryggradsdjur fått sitt genom avläst. Det visar sig att den gemensamma föregångaren till alla ryggradsdjur fördubblade genomet inte bara en utan faktiskt två gånger för cirka 500 miljoner år sedan.

• Susumu Ohnos hypotes från 1970 var alltså korrekt i sak.
• Men fördubblingarna inträffade mycket tidigare än han trodde, till och med innan våra föregångare hade utvecklat finesser som käkar, isolerande myelin runt nervtrådarna och viktiga mekanismer i immunsystemet.
• Det betyder att genomfördubblingarna kan ha gett upphov till gener som bidrog till dessa viktiga egenskaper hos människan och andra ryggradsdjur.

Att genomet fördubblades två gånger framgår tydligt om man jämför olika kromosomer inom en art. Människans arvsmassa har ofta fyra snarlika exemplar av varje kromosomsegment. Visserligen har dessa segment brutits upp i mindre block och flyttats omkring i genomet, men jämförelser mellan många olika ryggradsdjur har gjort det möjligt att lista ut hur den ursprungliga uppsättningen av kromosomer såg ut.

De två fördubblingarna har lett till fyra snarlika exemplar, så kallade kvartetter, av många kromosomsegment. De fyra segmenten i varje kvartett har gradvis blivit alltmer olika varandra och deras respektive gener har fått olika funktioner. Trots att många av de extra genkopiorna har gått förlorade är mönstret tydligt.

Utöver de två fördubblingarna för en halv miljard år sedan har den gröna kulfiskens genom alltså fördubblats ytterligare en gång. Samma sak gäller alla andra arter bland de egentliga benfiskarna. Vissa grupper av fiskar, som laxfiskar och guldfiskar, har till och med varit med om en fjärde fördubbling av genomet.

• Dessa arter kan alltså förväntas ha betydligt fler gener än en människa – på samma sätt som många växter har betydligt fler gener än vi.
• Vilka följder fick detta stora tillskott av gener i ryggradsdjurens begynnelse? Det vanligaste var att kopian helt enkelt gick förlorad.
• Viktigare i ett evolutionärt perspektiv är Susumu Ohnos idé om att den extra genkopian kan utveckla nya funktioner.

Detta är möjligt tack vare att den andra genkopian sköter den ursprungliga funktionen. Ibland kan man också tänka sig att de två kopiorna hjälps åt genom att helt enkelt ge en dubbel dos av den produkt som de kodar för, vanligtvis ett protein. En dubblerad gen kan också leda till att de båda kopiorna gradvis kommer att dela upp den ursprungliga genens funktioner.

• De blir alltså mer specialiserade.
• Detta tycks vara det vanligaste resultatet.
• Opiorna kan komma till användning i olika organ, i olika celltyper eller vid olika tidpunkter under fosterutvecklingen.
• En sannolik fördel med att ha extra kopior av gener är att de kan möjliggöra nya anpassningar till förändringar i klimatet, födotillgången, vattnets salthalt och andra miljöfaktorer.

Och de bäst anpassade arterna lyckas bäst med att överföra sina gener till nästa generation. Mer än 99,9 procent av de cirka 31?000 arter av strålfeniga fiskar som existerar i dag är avkomlingar till den fisklinje som fick den tredje genomfördubblingen för drygt 300 miljoner år sedan.

Möjligen säger det något om fördubblingarnas betydelse. Den stora förgreningen av egentliga benfiskar verkar dock ha ägt rum ganska lång tid efter att den tredje genomfördubblingen skedde. Debatten pågår därför fortfarande om hur betydelsefull genomfördubblingen var för benfiskarnas evolution. Med tiden har många kompletta kvartetter av genfamiljer blivit kända.

De så kallade Hox-generna hör till de mest berömda. Denna genfamilj upptäcktes i bananflugan och styr där kroppssegmentens utveckling av bland annat ben, antenner och vingar. Upptäckten belönades med ett Nobelpris år 1995. Vid det laget stod det redan klart att vi däggdjur har fyra uppsättningar av dessa Hox-gener, och att våra fyra grupper ligger på fyra olika kromosomer.

Även hos oss är de betydelsefulla för embryots utveckling. Vissa fiskar stoltserar efter sin tredje genomfördubbling med åtta kopior av Hox-gruppen och dess grannar, för att inte tala om laxen, som efter sin fjärde genomfördubbling har hela 13 grupper av Hox-gener. Betydelsen av genomfördubblingarna framgår tydligt av att många av de kopior som uppstod har utvecklat nya eller mer specialiserade funktioner.

Signalämnet NPY som stimulerar aptit i hjärnan har en kopia som uppstod i fördubblingen av kromosomer och som sedan fick motsatt effekt: PYY, som är ett hormon som tjocktarmen frisätter i blodet och som leder till mättnad. En annan viktig genfamilj är cellernas natriumkanaler.

De är grunden för djurens snabba och effektiva nervsystem. Det ursprungliga ryggradsdjurets enda gen för en natriumkanal blev fyra efter de två tidiga fördubblingarna. Därefter har lokala kopieringar lett till totalt tio gener hos däggdjur. En av natriumkanalerna förekommer främst i muskelceller och en annan i hjärtmuskulatur.

En tredje finns i nervceller som förmedlar smärtsignaler. Det är denna natriumkanal som blockeras av läkemedlet Xylocain vid lokalbedövning. Kroppens egna smärtlindrande signalämnen i form av endorfin och dess släktingar, liksom deras mottagare i nervsystemet, är andra exempel på gener som kopierades vid genomfördubblingarna.

1. Vi undersöker nu om ögats stavar och de olika typerna av tappar (blå, röda och gröna) har fått olika funktioner tack vare extra genkopior i samband med genomfördubblingarna.
2. Hittills tyder våra data på att det är så.
3. Av alla genkopior i vår arvsmassa i dag uppstod kanske hälften vid de båda dubbleringarna av hela genomet för cirka en halv miljard år sedan.

Det gäller hundratals genfamiljer. Resten av kopiorna uppstod genom att begränsade delar av genomet dubblerades dessförinnan och därefter. I och med att genomfördubblingarna omedelbart gav upphov till så många extra gener var de mycket dramatiska händelser i ryggradsdjurens evolution.

• De bidrog sannolikt till att små och enkla organismer kunde bli stora och komplicerade.
• Våra fyrfota föregångare kravlade sig upp på land innan en strålfenig fisk fördubblade sitt genom ytterligare en gång och gav upphov till de egentliga benfiskarna, en mycket framgångsrik djurgrupp.
• Vi kanske ska vara tacksamma för det.

Annars skulle våra föregångare nog ha blivit utkonkurrerade av de egentliga benfiskarna, som med mängder av nya gener hade bättre förutsättningar att anpassa sig till förändringar i miljön. : Tacka dna-explosionerna för att du finns | Forskning & Framsteg

Hur många kromosomer har en fisk?

Kunskapen om laxens arvsmassa ger också viktiga insikter inom evolutionsbiologin. För 80 miljoner år sedan fick alla laxfiskars urmoder sin arvsmassa fördubblad. I stället för 25 kromosomer hade den plötsligt 50 kromosomer.

Vad har 49 kromosomer?

Klinefelters syndrom

Svenska XXY & Klinefelterföreningen Kontaktperson: Stefan Balogh E-post:

Kortfattad beskrivning av diagnosgruppen Klinefelters/XXY syndrom: I varje cell i vår kropp finns 23 par kromosomer vilka var och en innehåller gener som bestämmer vår hudfärg, hårfärg, utseende och kön. Kvinnor ärver två X-kromosomer, en från varje förälder 46 XX.

1. Män ärver en X-kromosom från sina mödrar och en Y-kromosom från sina fäder, 46 XY.
2. En del män får dock en extra X-kromosom i sin kromosomuppsättning, 47 XXY eller bara XXY.
3. Man kan även få upp fler x och y:n ända upp till 49xxxxy – 49xxxxyy som också ingår i diagnosgruppen.
4. Med ökad kromosomförändring blir vanligtvis problematiken större.

Vid en diagnos kan man ha fått antingen diagnosnamnet XXY eller Klinefelters Syndrom. Dessa termer refererar till två olika men besläktade tillstånd.1942 publicerade Dr Harry Klinefelter en rapport om nio män med liknande särdrag: De var långa, hade små testiklar som producerade otillräcklig mängd testosteron (manligt könshormon), de hade sparsam skäggväxt och kroppsbehåring samt överdriven bröstutveckling.

• I slutet av 1950-talet, då man började med kromosomanalyser, upptäcktes att män med dessa särdrag (Klinefelters Syndrom) hade en extra uppsättning av könskromosomet X, dvs XXY istället för den normala manliga uppsättningen XY.
• Senare forskningsstudier har visat på fler symptom som kan orsakas av att man har en extra X-kromosom (XXY relaterade symptom) – Infertilitet – Ofullbordad manlig kroppsutveckling – Feminin eller päronformad kroppsform – Minskad sexualdrift – Benskörhet – Avvikelser i tändernas utseende beroende på förstorade pulpakammare, s.k.tjurtänder – Risk för cirkulationsrubbningar och bindvävsdefekter – Ökad benägenhet för autoimmuna sjukdomar – Sämre psykisk drive – Dåligt självförtroende – Kommunikationssvårigheter, i synnerhet att uttrycka sig i tal – Frustrationsrelaterade utbrott – Motorikproblem – Utvecklingsförsening – Koncentrationsstörningar – Trötthet – Sen mognad Det är viktigt att komma ihåg att inte alla med XXY utvecklar någon eller alla av dessa symptom.

Förekomst XXY uppträder hos ungefär en av 500-800 födda män/pojkar, vilket gör det till en av de vanligaste kromosomavvikelserna. Kromosomrubbningen är svårdiagnosticerad, varför de flesta XXY-män aldrig får någon diagnos och görs genom ett kromosomanalys.

Uppskattningsvis diagnosticeras 10 procent av alla bärare. Att leva med diagnosen Att få ett barn med Klinefelter/XXY är en lika stor glädjekälla som att få ett barn med en normal kromosomuppsättning. En del KS/XXY-barn växer upp och utvecklar XXY/Klinefelters Syndrom mer eller mindre, men en del gör det inte.

Får man en tidig diagnos och kontakt med en bra läkare, är man som förälder bra rustad att hand om sitt barn. Med kunskap och information, kan man på ett bra sätt ge sitt barn den hjälp och det stöd som behövs. Det är viktigt att som förälder kunna njuta av sitt barn, och ta tillvara dess möjligheter och egenskaper.

Tänk på att ditt barn är unikt, med eller utan en extra X-kromosom. Vanligtvis genomgår XXY-pojkar en normal förpubertet utan psykiskt mognadsförsening. De har dock senare i puberteten svårt att hänga med i den fortsatta pubertetsutvecklingen. I tonåren ökar vanligtvis testikelstorleken från ca 2 ml till 15 ml.

Hos XXY-pojkar blir i regel inte testiklarna större än 5 ml och de kan inte producera tillräckligt med testosteron. Konsekvensen är att KS/XXY-pojkar ofta är trötta, utvecklar mindre muskelmassa och har ofta begränsad kroppsbehåring. Penis är vanligen av normal storlek. Våra texter är licensierade under Creative Commons. Det betyder att du inte får tjäna pengar på våra texter. Länka alltid tydligt till oss och var tydlig med vem som författade artikeln. Bilder är inte licensierade, men fråga så ordnar vi det också. Translate » : Klinefelters syndrom

Vem har 47 kromosomer?

Om fostret får en X- kromosom av pappan blir det en flicka, medan en Y- kromosom gör att det blir en pojke. Cirka en av 400 nyfödda har en könskromosomavvikelse. Tre X- kromosomer hos flickor ( 47,XXX) är en av dessa.

Vem har 48 kromosomer?

48,XXXY-syndrom är en sällsynt aneuploidi dvs. förändring i antalet kromosomer, där pojken har två extra X- kromosomer. Syndromet förekommer endast hos personer av manligt kön. Vid 48,XXXY-syndromet varierar symtomen hos olika individer.

Vad har 92 kromosomer?

Ploiditet betecknar antalet kromosomuppsättningar som ingår i en cell. Antalet kromosomer i uppsättningen kallas det monoploida talet (x). Celler med en uppsättning av detta antal kromosomer kallas haploida, Cellers ploiditet kan variera inom en organism.

Hos människan är könscellerna ( spermier och äggceller ) haploida och har 23 kromosomer. Vid befruktningen slås de samman och bildar ett embryo med 23 + 23 = 46 kromosomer. Eftersom embryots celler innehåller två kromosomuppsättningar (en från vardera föräldern) kallas de diploida (di = två). Under fosterutvecklingen och även senare under livet händer det i hjärtmuskeln och levern att celler delar sig ofullständigt.

Kromosomerna fördubblas (46 * 2 = 92 kromosomer) precis som inför en normal celldelning, men cellen delar sig inte. Dessa “dubbelceller” har fyrfaldig kromosomuppsättning och betecknas som tetraploida, Även celler med ännu högre antal kromosomer kan förekomma polyploida,

1. Syftet med detta är antagligen att hjärtmuskeln och levern har högre krav på metabolism än normala kroppsceller och därför behöver kunna transkribera fler gener samtidigt.
2. Euploiditet betecknar att en cell har en multipel av artens normala monoploida tal.
3. Till exempel är kromosomantalet i de flesta mänskliga celler 46 (diploid; normal euploiditet ), men även en sådan mänsklig cell som skulle ha en extra uppsättning av de 23 kromosomerna (triploid) skulle kallas euploid ( avvikande euploiditet ).

Detta till skillnad från aneuploida celler där en eller flera kromosomer avviker från multipeln (exempelvis 45 eller 47 kromosomer hos en mänsklig cell).

Har vi 46 kromosomer?

Den normala kromosomuppsättningen – Kroppen är uppbyggd av flera miljarder celler. Inuti varje cell finns en cellkärna där arvsmassan är lagrad i 46 kromosomer som tillsammans innehåller cirka 22 000 gener. En kromosom består av deoxyribonukleinsyra (DNA). Kromosomer, DNA och gener i cellkärnan. Kromosomerna går inte att urskilja när cellen befinner sig i vila (interfas). När cellen delar sig (mitos) kopieras alla kromosomerna och de kontraheras (dras ihop), vilket medför att de kan analyseras i mikroskop i metafasstadiet. Illustration av mitos – celldelning. Oftast görs kromosomanalys av vita blodceller som stimuleras till delning och analyseras i mikroskop. För prenatal (före födelsen) kromosomanalys kan man analysera kromosomer från celler i fostervatten eller celler från moderkakan.

1. När man analyserar kromosomerna sorteras de efter storlek, form och bandmönster, man gör en karyotyp.
2. Viktig för kromosomens form är positionen av centromeren.
3. Beroende på var den sitter får kromosomen en kort och en lång arm som brukar betecknas p respektive q.
4. I svaret på en kromosomanalys beskrivs karyotypen alltid enligt en internationell standard, ISCN (An International System for Human Cytogenetic Nomenclature).

Först anges antalet kromosomer, därefter könskromosomuppsättningen följt av ett kommatecken och till sist eventuella avvikelser som anges enligt en särskild terminologi. Varje kromosomarm är uppdelad i regioner, som numreras från centromeren ut mot telomeren, och varje region är sedan indelad i band.

De 46 kromosomerna indelas i 23 par. De 22 första kallas för autosomer och är identiska hos män och kvinnor. Det sista paret, könskromosomerna X och Y, bestämmer individens kön. Kvinnor har normalt två X-kromosomer, medan män har en X- och en Y-kromosom. Eftersom hälften av de 46 kromosomerna kommer från mammans ägg och hälften från pappans spermie så finns det bara hälften så många kromosomer i könscellerna (gameterna) som i övriga celler i kroppen.

Denna halvering av kromosomtalet sker genom att celler i äggstockarna och testiklarna genomgår så kallad reduktionsdelning (meios), vilket resulterar i att antalet kromosomer i könscellerna blir 23. Vid meiosen sker överkorsning (rekombination), vilket innebär att delar av en kromosom byter plats med samma delar på den andra kromosomen i ett kromosompar (homologa kromosomer). Illustration av meios – reduktionsdelning. Den befruktade äggcellen (zygoten) delar sig gång på gång. Vid varje celldelning bildas två nya celler med samma kromosomuppsättning som den ursprungliga cellen.

Vad händer om man bara har 45 kromosomer?

Könskromosomavvikelser – Könskromosomavvikelser utgör de avvikelser som drabbar könskromosomerna. Generellt medför dessa inte lika allvarliga symptom som de som involverar autosomerna. Flickor med avsaknad av en X-kromosom har bara 45 kromosomer, ett tillstånd som kallas Turners syndrom.

Detta medför bland annat kortvuxenhet och infertilitet. En del av problemen vid Turners syndrom kan idag avhjälpas med medicinsk behandling och i Sverige finns regionala Turnercentra samt ett utarbetat vårdprogram. Pojkar och flickor med en extra X eller Y-kromosom, XXX, XXY eller XYY, har en ökad benägenhet att få vissa psykosociala problem.

De blir ofta längre än genomsnittet och pojkar med XXY är infertila.

Hur många kromosomer har en banan?

Bananens gener avslöjas Nu är det bananens tur att få hela sin arvsmassa kartlagd. Kunskapen hoppas forskarna kunna använda för att genförändra bananer så att de får ett eget försvar mot olika former av skadeangrepp, bland annat mot svampsjukdomen black sigatoka, som kan halvera bananskördar.

Emile Frison vid The International Network for the Improvement of Banana and Plantain, menar att en genmodifierad banan kan hjälpa mot svält. Småbönder har ofta inte råd med de dyra bekämpningsmedel som förhindrar skadeangrepp. Genförändrade bananer kan göra produktionen av exportbananer mer miljövänlig och billigare.

De bananplantor som ska bära frukt åt oss svenskar måste besprutas kraftigt för att hålla den kvalité som exporten kräver. Forskarna beräknar att alla bananens elva kromosomer ska vara sekvenserade inom fem år, till en kostnad av fyra till fem miljoner dollar per år.

Hur många kromosomer har en hund?

Det är många termer och uttryck som förekommer i samband med DNA-analyser och miljö-DNA. Är det något ord du funderar över kan du få hjälp av vår DNA-ordlista. Ladda ner ordlistan som PDF,16S: Egentligen 16S rRNA. Mitokondriell gen med förhållandevis liten variation som ofta används för att artbestämma DNA från däggdjur och bakterier. Alignment: En placering av DNA-sekvenser intill varandra. Detta gör att man kan urskilja var och hur mycket de skiljer sig från varandra, vilket är ett av de mest grundläggande sätten att analysera DNA.

1. Allel: Är ett annat ord för genvariant, där varje individ kan ha två varianter inom ett kromosompar.
2. När det gäller blodgrupper hos människor finns tre alleler; A, B och 0.
3. Dessa ärvs från föräldrarna och kan kombineras i sex olika par; AA(=A), BB(=B), AB(=AB), A0(=A), B0(=B) eller 00(=0).
4. Amplifiera: Att kopiera och på så sätt mångfaldiga en DNA-sekvens med hjälp av PCR,

Annealing: Kallas den fas under PCR då primern binder till DNA:t. Denna fas sker bäst inom ett visst temperaturintervall som varierar för olika primers. Ancient DNA (aDNA): “Gammalt” DNA, bevarat i organiskt material som t.ex. ben, skinn, växtdelar och i sediment.

• Det äldsta DNA:t kommer idag från ett hästben som hittades i permafrosten i Alaska, där det legat begravt i uppskattningsvis 700,000 år.
• Autosomalt DNA: DNA från cellkärnan (med undantag för könskromosomerna) som utgör den absoluta huvuddelen av arvsmassan.
• Det är uppdelat i kromosompar bestående av en kromosom från vardera föräldern.

Barcoding: Synonymt med “DNA-streckkodning”. Metod för att identifiera från vilken art DNA:t i ett prov kommer. Kortfattat använder man en kort sekvens av mitokondrie-DNA, en s.k. “barcode”, som varierar mellan arter eller taxonomiska grupper. Baspar ( b ase p air) ( bp ): Den genetiska kodens byggstenar, bestående av två baser (nukleotider) som tillsammans håller ihop DNA-spiralens två strängar.

På detta sätt följer de på varandra utmed DNA:t och utgör därmed den genetiska koden. De består av de fyra baserna Adenin (A) bundet till Tymin (T), och Cytosin (C) bundet till Guanin (G). Bp: Se baspar, Bioinformatik: Samlingsnamn för de digitala metoder som används för att statistiskt och matematiskt analysera genetiska data.

BLAST (B asic L ocal A lignment S earch T ool ): Digital metod för att med en DNA-sekvens söka i databaser och matcha den mot de sekvenser som finns samlade där. Finns gratis att använda online från NCBI, Blank: Benämning på ett negativt kontrollprov, BOLD ( B arcode O f L ife D atabase ) : Databas som bygger på ett stort internationellt samarbete (CBOL) och innehåller ” barcodes ” som tillhör organismer från världens alla hörn. Den är tillgänglig gratis online tillsammans med webbaserade verktyg för att söka och analysera data. Buffert: Kemisk lösning med specifikt pH-värde.

Används vanligen för att bevara, extrahera eller rena DNA. COI (C ytochrome O xidase I) även benämnd COXI: Mitokondriell gen som bidrar till cellandningen. En ca 600 baspar lång sekvens av genen används vanligen vid barcoding av djur. Cytb (Cyt ochrome b): Mitokondriell gen som ofta används för att studera genetisk variation inom och mellan djur.

Diploid: Benämning på en dubbel uppsättning av kromosomer, d.v.s. där kromosomer från vardera föräldern bildar par. De flesta organismer med cellkärna är diploida, men fler uppsättningar förekommer, t.ex. tre (triploid) eller fyra (tetraploid). DNA (D eoxyribo N ucleic A cid) : Molekylen som bygger upp arvsmassan och som innehåller den genetiska koden.

• Extrakt: Lösning med renat DNA från ett prov.
• Helix: Del av DNA-molekylens struktur, vilken är formad som en dubbel-helix, med två tvinnade strängar sammanlänkade av basparen.
• Polymeras: Det enzym som kopierar DNA inför celldelningen.
• Vid PCR används polymeras från värmehärdiga bakterier som kan aktiveras med hjälp av temperaturförändringar.

-sekvens: Sekvens av baspar som utgör en del av DNA:t. Används ibland synonymt med DNA-fragment och kan exempelvis se ut så här: ATGTTAGCCTCAGTACT. -sekvensering: Process för att läsa av DNA-sekvenser och på så sätt omvandla dem till digitala sekvenser.

1. An ske med olika tekniker, bl.a.
2. Optiskt och magnetiskt.
3. Skada: Fragmentering eller kemisk förändring av DNA:t, vilket uppstår efter att en organism dör.
4. Fortsätter att ske över tid, men är också beroende på omgivningen, t.ex.
5. Om materialet ligger nedfruset eller är utsatt för värme och solljus.
6. Streckkod: Se Barcoding,

Dominant anlag: Anlag som har sitt ursprung i dominanta gener och som uttrycks hos en individ i både homozygot och heterozygot form. Utgör motsatsen till recessivt anlag, Dubbelhelix: DNA-molekylens struktur. Se DNA-helix, Environmental samplers: Uttryck som syftar på organismer som parasiterar eller livnär sig på andra och därigenom provtar en mängd olika arter i sin omgivning.

Exempel är myggor (blod), iglar (blod) och bin (näktar). EDTA: (Etylendiamintetraättiksyra) Svag syra som vanligen används vid bevarande och extraktion av DNA. Eluera: Kallas det då man i det sista laborativa steget vid extraktion får ut det renade DNA:t, som samlas i ett provrör. Epigenetisk: Benämning på molekylära faktorer som påverkar hur DNA avläses och uttrycks i cellerna och som även kan föras vidare mellan generationer.

Fenotyp: En individs utseende och egenskaper. Bestäms till stor del av genetiska faktorer ( genotyp ), men även av miljöfaktorer. Fragmentering: Sönderdelning av DNA, vilket inträffar naturligt då organsikt material bryts ner. Kan även göras i laboratoriet med hjälp av enzymer eller ultraljud för att få fram fragment av en viss storlek.

Fylogeni: Används ofta som beteckning för en grafisk beskrivning av släktskap eller likheter och är då synonymt med kladogram. När det gäller DNA handlar det således om genetisk släktskap. Kallas ibland bara för “träd” och visas oftast just i form av ett träd, där varje individ eller art är placerad på spetsen av grenarna.

Gamet: Annat ord för könscell, d.v.s. spermie eller ägg. Gel-elektrofores: Laborativ metod som används efter PCR för att kontrollera att amplifieringen fungerat. Kortfattat binds färgämnen först till DNA:t. Det placeras sedan i en gel som utsätts för ett elektriskt fält, vilket får DNA:t att förflytta sig.

Efter detta steg kan DNA-fragmenten iakttas som band i gelen då man belyser den med ett speciellt ljus. Fragmentens längd kan också uppskattas utifrån hur långt banden rört sig i gelen. Gen: Del av arvsmassan och enhet för arvsanlag, ofta definierad som en DNA-sekvens som kodar för protein, och därmed påverkar olika funktioner eller uttryck hos organismen.

GenBank : Databas fritt tillgänglig online som innehåller DNA-sekvenser och även hela genom. Genetiska markörer: Se markör, Genom: Kallas hela arvsmassan. Syftar oftast på det autosomala DNA:t i cellkärnan, men kan i vissa fall syfta på allt mitokondrie-DNA, d.v.s mitokondriegenomet ( eng. mitogenome).

Genotyp: Den genetiska uppsättningen hos en individ. Vanligen avses en eller fler bestämda gener. Termen används ofta inom biologin för de genetiska faktorer som påverkar en individs utseende och egenskaper ( fenotyp ). Haploid: Benämning på en enkel uppsättning av kromosomer, som exempelvis förekommer i könscellerna.

Används också för mitokondrie-DNA:t, eftersom det också består av en enkel uppsättning i form av en ringformad kromosom. Jämför med diploid, Haplotyp: Egentligen en sammandragning av “haploid genotyp”. Genetisk variant hos en individ som bestäms av en viss gen eller DNA-sekvens, ärvd från endast en förälder.

• Exempel är mitokondrie-DNA eller DNA från Y-kromosomen.
• Haplogrupp: Grupp av närbesläktade haplotyper.
• Heterozygot: Benämning på en individ där en viss DNA-sekvens skiljer sig åt inom ett kromosompar.
• Homozygot: Benämning på en individ där en viss DNA-sekvens/ allel är identisk inom ett kromosompar.
• Hybrid: Korsning mellan två individer från genetiskt distinkta grupper.

Oftast gäller det två olika arter, men kan ibland gälla underarter eller andra specifika populationer. Inavel: Kallas det då närbesläktade individer parar sig och avkomman uppvisar en begränsad genetisk variation som har en negativ inverkan. Ofta handlar det om homozygoter där recessiva anlag kommer till uttryck. Inkubera: Kallas det när man under extraktion av DNA värmer upp sina prover. Värmen aktiverar det tillsatta enzym som sönderdelar organiskt material. Se även lysera, Invasiv art (eng. IAS= I nvasive A lien S pecies ): Art som “invaderat” ett område där den tidigare inte förekommit och som därmed skapar en obalans i ekosystemet.

• Ofta innebär det att den konkurrerar ut eller hotar andra arter, som inte hunnit utveckla skydd eller respons mot den nya arten.
• Lad: Kallas en grupp närbesläktade arter eller individer och används ibland synonymt med haplogrupp,
• I ett kladogram/ fylogeni utgörs en klad av en grupp individer/arter som utgår från en och samma gren.

Kladogram: Se Fylogeni, Kloroplast-DNA (cpDNA): DNA från växternas kloroplaster. Motsvarar djurens mitokondrier, fast är betydligt större. Kodon (eng. codon): Sekvens av tre baser som tillsammans uttrycker en aminosyra. Aminosyrorna bygger i sin tur upp olika protein.

• Det finns även s.k.
• Start- och stoppkodon som signalerar var avläsningen av DNA:t ska börja respektive sluta vid proteintillverkning.
• Ontaminering: Kallas det då DNA från något annat än just den individ eller det prov man undersöker hamnar i ens prov.
• Det kan t.ex.
• Ske om man blandar ihop prover eller om smutsiga verktyg eller behållare har använts.

Kontrollprov: Kallas prover som inkluderas vid analyser och som inte innehåller det material som ska undersökas. Det kan antingen vara tomma prover (negativ kontroll) eller prover från en redan identifierad art/individ (positiv kontroll). Kontrollregionen (eng.

1. Control region): Kallas en del av mitokondrie-DNA :t som inte kodar för proteiner och som har förhållandevis stor variation mellan både arter och populationer.
2. Romosom: Struktur av sammanpackat DNA som förekommer parvis och som tillsammans utgör genomet.
3. Romosomparen består av homologa kromosomer, ärvda från vardera föräldern.

Antalet kromosomer varierar hos olika arter och organismer. Människor har exempelvis 46 kromosomer (uppdelade på 22 kromosompar samt ett par könskromosomer), medan hundar har 78 och myggor bara 6. Kryptisk art: Kallas en art som är svåra att hitta, d.v.s.

• Observera eller fånga ute i naturen.
• Gäller även arter vars utseende gör dem svåra att skilja från andra.
• Önskromosomer: De kromosomer som bestämmer en individs kön.
• Hos de flesta däggdjur utgörs de av paren XX (hona) eller XY (hane).
• Locus (Loci i plural): Latin för “plats”.
• Används om en specifik plats i genomet, t.ex.

var på en kromosom en viss gen befinner sig. Ett locus är således representerat av två alleler i ett kromosompar. Allt mitokondrie-DNA från en individ betraktas däremot som ett enda loci. Lysera: Kallas det när celler löses upp så att man kan komma åt deras innehåll och därmed deras DNA.

Används vanligen om den process där man med värme och enzymer löser upp organiskt material för att utvinna DNA. Markör: Benämning på den typ av DNA-sekvens man avser att studera vid en viss analys. Det kan handla om t.ex. mitokondrie-DNA, en viss gen, SNP eller mikrosatelliter, Metabarcoding: Metod där man identifierar barcode s från en mängd olika arter på samma gång, från t.ex.

miljö- eller spillningsprover. Miljö-DNA (eng. environmental DNA (eDNA)): DNA som tas från miljön i form av prover från jord, vatten, sediment, spillning eller liknande och som därmed innehåller DNA från en mängd olika individer, organismer och arter. Mitokondrie-DNA (mtDNA): Det DNA som finns i cellens mitokondrier och som ärvs intakt på moderslinjen.

1. Det utgör en ytterst liten del av arvsmassan, men eftersom det finns i cellens alla mitokondrier förekommer det i fler uppsättningar per cell jämfört med genomet, som bara finns i en enda uppsättning i cellkärnan.
2. Består av ca 16,000 baspar organiserat i en ringformad kromosom hos människor.
3. Mikrosatellit: DNA-sekvens som kännetecknas av upprepningar som förändras (muteras) relativt snabbt över fler generationer.

Variationen i antalet upprepningar gör att man kan identifiera individer och släktskap. Det används även för att särskilja olika populationer och uppskatta genetisk variation inom dessa. Molekylärbiologi: Läran om livet på molekylär nivå, vilket innefattar DNA, men också aminosyror, proteiner, isotoper och annat.

Molecularly Operational Taxonomic Unit (MOTU): Term som används om gruppering som genetiskt går att särskilja med hjälp av barcodes. Kan handla om arter, familjer, släkten o.s.v. Multiplex: Kallas en laborativ process där fler primers eller prover behandlas på samma gång. Mutation: Förändring av DNA i en levande organism.

Kan ske på olika sätt, bl.a. genom att baspar läggs till, försvinner eller byts ut. NCBI (N ational C enter for B iotechnology I nformation ): Amerikanskt center för bl.a. genetiska databaser och sökverktyg. Se BLAST och GenBank, NGS (N ext G eneration S equencing ): Term som brukar användas om den relativt nya teknik som gjort det möjligt att ta fram DNA-sekvenser från hela genomet på en och samma gång.

• Tekniken möjliggör även att läsa av allt DNA i ett prov, oavsett om det kommer från flera olika organismer.
• Nukleotid: Annat ord för bas.
• Se Baspar,
• PCR (P olymerase C hain R eaction ): Laborativ metod som används för att kopiera DNA med hjälp av temperaturförändringar och speciella varianter av enzymet DNA-polymeras som tål hög värme.

Under PCR lösgörs DNA-strängarna från varandra, primers binder till specifika platser och polymeraset börjar kopiera DNA:t. Det utvalda fragmentet kopieras sedan om och om igen, tills man får en stor mängd (miljontals) av samma DNA-sekvens. Metoden var banbrytande för all DNA-analys då den introducerades på 1980-talet och belönandes med nobelpriset i kemi 1993.

• Polymeras: Se DNA-polymeras,
• Polymorf: Annat ord för varierande.
• An användas om exempelvis en DNA-sekvens som varierar mycket mellan olika individer.
• Se också SNP,
• Primer: Kallas de korta enkelsträngade DNA-sekvenser som används för att bestämma vilket DNA som ska amplifiera s vid PCR,
• Primers framställs syntetiskt och kan designas för att passa till valfri DNA-sekvens.

Denna sekvens kan vara specifik för en viss art eller population, eller vara en sekvens som passar en mängd arter, vilket är fallet vid barcoding, De senare kallas även för universalprimers. qPCR: Står för “quantitative PCR”, d.v.s. en PCR som används för att exakt kunna identifiera och uppskatta mängden av just det DNA man är ute efter i ett extrakt.

• Reagens: Term som används för de “ingredienser” som ska reagera tillsammans (buffertar, enzym, nukleotider o.dyl.) under de laborativa processerna.
• Referensbibliotek: Benämning på en samling av DNA-sekvenser, t.ex.
• I form av en databas som är tillgänglig online, där man kan jämföra sina resultat med redan insamlade och identifierade DNA-sekvenser.

Exempel är bl.a. GenBank och BOLD, Replikat/Replikering: Upprepning av ett laborativt steg, vanligen PCR och sekvensering, för att kontrollera att man får samma resultat/DNA-sekvens. Används för att försäkra sig om att ens resultat inte är felaktigt eller slumpmässigt.

Recessivt anlag: Anlag som har sitt ursprung i recessiva gener och som uttrycks hos en individ endast i homozygot form, d.v.s. när recessiva varianter förekommer i dubbel uppsättning inom ett kromosompar. Utgör motsatsen till dominant anlag, RNA (R ibo N ucleic A cid) : Molekyl bestående av en enkel sträng DNA.

Används i cellen som en sorts avskrift av gener då olika protein byggs upp. RNA utgör också arvsmassan hos en del virus, t.ex. HIV-viruset. Sampling: Synonymt med provtagning. SciLife Lab: Nationellt center som fungerar som en resurs för genetisk forskning i Sverige. Har idag två anläggningar (Stockholm och Uppsala) som utför sekvensering samt laborativa och bioinformatiska analyser. Sekvensering: Se DNA-sekvensering, SNP (S ingle N ucleotide P olymorphism ): Benämns ofta “snipp” och syftar på punktmutationer hos enskilda baspar, vilket skapar en variation mellan individer och populationer.

• Används därför just ofta för genetisk identifiering ner till individnivå.
• Target sequence: Term som ofta används om den DNA-sekvens man har valt att studera vid en analys och som de primers man använder amplifierar,
• Taxa: Gruppering av organismer utifrån släktskap. Se nedan.
• Taxonomisk nivå: Nivå av släktskap när det gäller organismer.

Nivåerna brukar benämnas taxa och utgörs i stigande släktskapsgrad av domän, rike, stam, klass, familj, släkte, art och underart. Kan även sträcka sig upp till olika populationer av samma underart. Universalprimer: Se primer,

Hur många kromosomer har en häst?

Första hästdjuret klonat | Forskning & Framsteg Vad får man om man parar en häst med en åsna? Rätt svar är att det beror på. Är modern häst och fadern åsna blir resultatet en mula. I det omvända fallet blir det en mulåsna. Nu har amerikanska forskare vid University of Idaho lyckats klona den första mulan.

1. Resultaten presenteras i tidskriften Science.
2. Forskarna tog arvsmassa från ett 45 dagar gammalt mulfoster och satte in i sammanlagt 334 äggceller från häst.
3. De ägg som utvecklades planterades sedan in i 305 surrogatmödrar.
4. Hos tre av dessa fortskred fosterutvecklingen planenligt, och den 4 maj i år såg hanfölet Idaho Gem dagens ljus.

De två andra föddes välskapta i juni och i juli. Hästar har 64 kromosomer i sina celler, medan åsnor bara har 62. Avkomman, vare sig det är en mula eller en mulåsna, får därför 63 kromosomer och är infertila. Forskarna skriver att den lyckade kloningen kan öka möjligheterna att klona utrotningshotade djur som har svårt att fortplanta sig på naturlig väg.

Vilken cell har inte 46 kromosomer?

Kromosomer hos olika arter – Hos de flesta högre arter är det totala genomet uppdelat i flera kromosomer. Hos arter med sexuell fortplantning innehåller de vanliga somatiska cellerna normalt dubbel (23×2 hos människan) uppsättning av kromosomer, en uppsättning från vardera föräldern, så kallade diploida celler.

Organism	Antal kromosomer
apa	48
bananfluga	8
daggmask	32
duva	16
fjäril	~380
får	54
gris	40
häst	64
karp	104
kyckling	78
marsvin	64
människa	46
ormbunke	~1200
råg	14
snigel	24
vete	42

För att fastställa kromosomantalet hos en art tillsätter man olika kemikalier och “fryser” cellerna i metafasen, den fas i celldelningen i vilken kromatiderna har kopierat sig men fortfarande hänger ihop i centromeren och är lokaliserade till cellens “ekvatorialplan”.

Hur många kromosomer har en björk?

kromosom Written by admin On the fre, 2017-03-17 17:36 kropp i cellkärnan som är bärare av gener (arvsmassan). Kromosomer har förmåga till exakt självreproduktion, dvs. dela sig till två kromosomer identiskt lika med sitt ursprung inför en celldelning. Kromosomer består av kromatin varav en DNA-molekyl.

1. Varje trädslag har sitt eget bestämda kromosomantal (vårtbjörk 28, glasbjörk 56 och asp 38).
2. Normalt är träd diploida, dvs.
3. Har en dubbel kromosomuppsättning (karyotyp).
4. Gran och tall är diploida med 24 kromosomer, asp diploid med 2×19.
5. Det finns också naturligt förekommande aspar med en tredje sats om 19 kromosomer, den triploida s.k.

jätteaspen som är större än den normala diploida aspen. Källa: Skogsencyklopedin, utgiven av Sveriges Skogsvårdsförbund (numera Föreningen Skogen), Stockholm år 2000. Redaktör: Michael Håkansson. På webbplatsen kan tillägg/korrigeringar förekomma. : kromosom

Har en potatis kromosomer?

En Polyploid En organism som har fler än två uppsättningar kromosomer. Till ordets sida “>polyploid Organism En levande varelse med egen ämnesomsättning, till exempel en bakterie, en växt eller ett djur, inklusive människan. Till ordets sida “>organism har fler än två uppsättningar Kromosomer Strukturer i cellkärnan som är uppbyggda av DNA och proteiner. Antalet kromosomer varierar mellan olika växt- och djurarter. Illustration och copyright: Gunilla Elam. Till ordets sida “>kromosomer, Många växter är polyploida. Potatisen har till exempel fyra kromosomuppsättningar och är Tetraploid En organism med fyra kromosomuppsättningar, till exempel potatis. Till ordets sida “>tetraploid, jordgubben har åtta och är oktaploid. De allra flesta djur har två kromosomuppsättningar och är Diploid En cell eller en organism med dubbel kromosomuppsättning. De flesta djur, inklusive människan, är diploida eftersom de somatiska cellerna har dubbel kromosomuppsättning.   Till ordets sida “>diploida, Könscellerna har bara en kromosomuppsättning och är Haploid En cell eller en organism med enkel kromosomuppsättning. Bakterier är haploida organismer och de flesta djur, inklusive människan, har haploida könsceller. Till ordets sida “>haploid,

Kan tjejer ha Y-kromosom?

Några av kromosomerna innehåller information om biologiskt kön och kallas därför könskromosomer. Det finns två sort- ers könskromosomer: X och Y. Flickor har oftast två X- kromosomer (XX) och pojkar har oftast en X- kromosom och en Y – kromosom (XY). En del har fler än två könskromosomer och en del har bara en.

Kan Mongolida få barn?

En del kvinnor och män med Downs syndrom kan vara fertila ( kan få barn ), men det finns också många som är infertila ( kan inte få barn ). Tidigare uppgifter om att alla män med DS är infertila, har visat sig vara felaktiga.

Vad gör kromosom 10?

En 10q25- eller 10q26-deletion betyder att cellerna i kroppen saknar en liten men varierande mängd gener från en av deras 46 kromosomer: kromosom nr 10. För att en människa ska utvecklas normalt behöver kromosomerna innehålla precis rätt mängd genetiskt material (DNA) – inte för mycket och inte för lite.

Vad gör kromosom 21?

Jan Hoeber studerar kopplingen mellan Downs syndrom och Alzheimer – Vid Downs syndrom, som orsakas av en extra kromosom 21, utvecklas hjärnan på ett annorlunda sätt vilket leder till utvecklingsstörning och en ökad risk för en tidig form av Alzheimers sjukdom. Det är forskningsfokus för Jan Hoeber en av Hjärnfondens stipendiater.

Vilket djur har minst kromosomer?

Vilka båda är intressanta ur många synvinklar. Inom Muntiacus finns den hjortart som har minst antal kromosomer (6st) och bland Mazama återfinns ett slående exempel på synapomorfi.

Hur många kromosomer har en mus?

Genomets storlek är inte kopplat till arters komplexitet

Art	Genomstorlek i antal baspar	Antal kromosomer
Protopterus aethiopicus (en fiskart)	130 000 000 000	28 (diploid)
Mus	2 800 000 000	40 (diploid)
Hund	2 400 000 000	40 (diploid)
Människa	3 000 000 000	46 (diploid)

Har vi 46 kromosomer?

Den normala kromosomuppsättningen – Kroppen är uppbyggd av flera miljarder celler. Inuti varje cell finns en cellkärna där arvsmassan är lagrad i 46 kromosomer som tillsammans innehåller cirka 22 000 gener. En kromosom består av deoxyribonukleinsyra (DNA). Kromosomer, DNA och gener i cellkärnan. Kromosomerna går inte att urskilja när cellen befinner sig i vila (interfas). När cellen delar sig (mitos) kopieras alla kromosomerna och de kontraheras (dras ihop), vilket medför att de kan analyseras i mikroskop i metafasstadiet. Illustration av mitos – celldelning. Oftast görs kromosomanalys av vita blodceller som stimuleras till delning och analyseras i mikroskop. För prenatal (före födelsen) kromosomanalys kan man analysera kromosomer från celler i fostervatten eller celler från moderkakan.

• När man analyserar kromosomerna sorteras de efter storlek, form och bandmönster, man gör en karyotyp.
• Viktig för kromosomens form är positionen av centromeren.
• Beroende på var den sitter får kromosomen en kort och en lång arm som brukar betecknas p respektive q.
• I svaret på en kromosomanalys beskrivs karyotypen alltid enligt en internationell standard, ISCN (An International System for Human Cytogenetic Nomenclature).

Först anges antalet kromosomer, därefter könskromosomuppsättningen följt av ett kommatecken och till sist eventuella avvikelser som anges enligt en särskild terminologi. Varje kromosomarm är uppdelad i regioner, som numreras från centromeren ut mot telomeren, och varje region är sedan indelad i band.

De 46 kromosomerna indelas i 23 par. De 22 första kallas för autosomer och är identiska hos män och kvinnor. Det sista paret, könskromosomerna X och Y, bestämmer individens kön. Kvinnor har normalt två X-kromosomer, medan män har en X- och en Y-kromosom. Eftersom hälften av de 46 kromosomerna kommer från mammans ägg och hälften från pappans spermie så finns det bara hälften så många kromosomer i könscellerna (gameterna) som i övriga celler i kroppen.

Denna halvering av kromosomtalet sker genom att celler i äggstockarna och testiklarna genomgår så kallad reduktionsdelning (meios), vilket resulterar i att antalet kromosomer i könscellerna blir 23. Vid meiosen sker överkorsning (rekombination), vilket innebär att delar av en kromosom byter plats med samma delar på den andra kromosomen i ett kromosompar (homologa kromosomer). Illustration av meios – reduktionsdelning. Den befruktade äggcellen (zygoten) delar sig gång på gång. Vid varje celldelning bildas två nya celler med samma kromosomuppsättning som den ursprungliga cellen.

Har vi 46 kromosomer i varje cell?

Kromosomer och Kromosomavvikelser – Vår kropp är uppbyggd av miljarder celler. Inuti varje cell finns en cellkärna och inne i den våra kromosomer. Kromosomerna går inte att urskilja när cellen befinner sig i vila, men när cellen delar sig drar varje kromosom ihop sig, vilket medför att vi kan studera dem i ett mikroskop.

1. Normalt finner man 46 kromosomer i varje cell hos människan.
2. Varje kromosom har en exakt kopia av sig och man delar därför in de 46 kromosomerna i 23 par.
3. De första 22 kromosomparen kallas autosomer och är precis lika hos män och kvinnor, medan det sista paret – könskromosomerna – skiljer sig åt mellan könen.

Kvinnor har normalt två X-kromosomer, XX, medan män har en X och en Y kromosom, XY.

Har alla organismer 46 kromosomer?

Har alla organismer 46 kromosomer i sina celler? Nej, alla organismer har olika många kromosomer. Vi människor har 46 kromosomer som sitter i par vilket menas med att vi har 23 kromosomer.

Vilka mänskliga celler har inte 46 kromosomer?

Kromosomer hos olika arter – Hos de flesta högre arter är det totala genomet uppdelat i flera kromosomer. Hos arter med sexuell fortplantning innehåller de vanliga somatiska cellerna normalt dubbel (23×2 hos människan) uppsättning av kromosomer, en uppsättning från vardera föräldern, så kallade diploida celler.

Organism	Antal kromosomer
apa	48
bananfluga	8
daggmask	32
duva	16
fjäril	~380
får	54
gris	40
häst	64
karp	104
kyckling	78
marsvin	64
människa	46
ormbunke	~1200
råg	14
snigel	24
vete	42

För att fastställa kromosomantalet hos en art tillsätter man olika kemikalier och “fryser” cellerna i metafasen, den fas i celldelningen i vilken kromatiderna har kopierat sig men fortfarande hänger ihop i centromeren och är lokaliserade till cellens “ekvatorialplan”.